Min kärlekshistoria med Lördag började när jag var liten. På lördag kunde man åka med mamma och pappa till stugan och simma eller till Stockholm och bo på hotell. Man fick en påse lördagsgodis som alltid innehöll samma äckliga rosa skumkantareller som mamma fick äta. Jag längtade till denna dag som var lite, lite bättre än dom andra. Nu x antal år senare kan jag konstatera att ingenting har ändrats (fast jag skipper skumkantarellerna förstås). Det jag ser fram emot nu (kaffe på 5 Leaves, ligga och dra sig i sängen) är väl vuxenversionen, men allt jag kan säga är åh vad skönt att se dig igen Lördag.
Det bästa med lördagsgodis är att man kan äta det hela veckan, när man är vuxen!
SvaraRadera