Movie star, oh movie star...?

I lördags, medan jag besökte min bästa vän på jobb i SoHo, kommer plötsligt två stiliga gossar fram och frågar oss om vi vill komma på en reklam casting för en populär dansk öl. Efter att vi försäkrat oss om att detta gällde oss båda ("ja"), började jag känna en viss känsla av panik (vad ska man ha på sig, hur ska man se ut, förbannade hår etc etc.). Men tydligen slutade inte mina drömmar om framgång och kändisskap med mina dans uppträdanden i 5-års åldern, för jag gick på den förbannade castingen. Men när jag stod där framför två enorma spotlights var plötsligt den roliga och charmiga personen jag skulle framstå som bortblåst. Borta med vinden. Poff sade det bara (detta skulle aldrig ha hänt när jag var 5, jag skulle ha gett ett extra nummer direkt). Det hela var över på 5 minuter, och vi lämnade castingen i ett nervöst fnitter som genast måste medicineras med ett glas rött.

Sånt här händer bara i New York, och vad annat kan jag säga förutom:

"Carlsberg, probably the best beer in the world"