Lördags lycka

Då jag i fredags fick veta att helgen utlovade höst-liknande väder var jag annat än glad - hade planer på att sitta i McCarren Park o titta på människor o läsa min bok, men tydligen tyckte vädergudarna något helt annat. Så vad kan man göra i New York en kylig lördag? Jag passade på att släpa med min roommate att se Tim Burton's Alice i Underlandet i 3D - och vilken film! Jag satt med ett stort leende på läpparna hela tiden. Vackert filmad i sann Burton anda. Efter filmen gick vi ner till Chinatown eftersom jag ville prova sk Shanghai Soup Dumplings för första gången (har varit besatt sedan jag läste om dem på min kompis Celine's blogg). Jag gillar inte Chinatown (don't get me started on that one..), men det finns en del gömda skatter som ortsbor gärna håller för sig själva för att slippa invasioner av Europeer med magväskor. Joe's Shanghai är en sådan skatt. Denna lilla restaurang serverar det som anses vara New Yorks bästa soup dumplings - ett litet degknyte fyllt av kött som ångas. Då köttet börjar tillagas släpper safterna som hålls inne i knytet tills du biter, och sedan - MUMS. Munnen fylls av buljong o kött och det smakar himmelskt gott. Jag beslutade mig för att inte titta in i knytet - såg mindre aptitligt ut, så jag fokuserade på att slurpa/tugga/slurpat/tugga...

Jag märkte snabbt att äta Soup Dumplings är ändå inte helt lätt. Min roomate är asiat och har fulländat ätandet av dessa små godsaker (hon har övat i ca 28 år) - jag lyckades däremot inte riktigt graciöst med slurpa/tugga kombinationen som krävdes, men fick i mig mina dumplings på något sätt (fingrar användes). Efter det var jag proppmätt, men passade på att gå på en billig massage i Chinatown eftersom vi ändå var där. Allt som allt en finfin dag med fulfult väder :)

Kanske nästa gång?

New York är fullt av saker som är svåra att komma över - långvariga förhallanden, billiga bostäder och hemliga konserter är några exempel på saker man flyktigt hör talas om men sällan egentligen får erfara själv.

Själv anser jag att få gå på en hemlig konsert är lite av ett eldprov för att kunna kalla sig en sann New York bo. Hemliga konserter hålls vanligtvis av coola band, under alias och på ovanliga ställen (så att man får verka lite extra hipp o cool då man, väldigt flyktigt förstås, får berätta om sina bravader). En av mina väninnor befann sig på rätt plats vid rätt tid för ett par år sedan och var på en väldigt eftertraktad och väldigt hemlig Modest Mouse konsert för några år sedan. Jag var lite lagom avundsjuk och att gå på ett hemligt NYC gig har sedan dess varit på min NYC bucket list. För några dagar sedan kom jag faktiskt rätt så nära, då jag på väg hem från parken sprang på en kompis som berättade att Sonic Youth skulle spela på ett konstgalleri under alias - jag undrade om alla i Hipsterville (läs: Williamsburg) redan fått nys om detta och om jag ens skulle slippa in. En timme senare, iklädd min nya blommiga vintage klänning, satt jag fot i Tribeca galleriet och den första människan jag ser är Kim Gordon. Nej, hon spelade inte gitarr, utan bläddrade i en konstbok och pratade med en annan tjej. Det tog ca en millisekund innan jag fattade att jag faktiskt lyckats missa hela konserten. Känslan av att ha varit så nära.. nja, vad kan jag säga? Jag o mina kompisar beslutade oss snabbt för att en drink kanske var bästa lösningen på vårt dilemma (ingen av oss hade kommit i tid), så vi gick till Macao Trading Co och drack det som bestämt måste vara Manhattans godaste cocktails - alltid bra plåster på såren.

Flo

Jag älskar Florence + the Machine. ÄLSKAR. (Ordet är kanske för svagt - min iPod har iaf märkt aven viss besatthet). Fick chansen att se henne på en liten klubb som heter Le Poisson Rouge i the West Village i torsdags med min bästa vän Steph. Möjligtvis det bästa live band jag sett.

Raise it up.

Konsekvent?

Att vara konsekvent är inte direkt min starka sida. Egentligen existerar ordet knappt i min vokabulär. Jag har haft en miljon olika hobbyn, vilka ofta lyckats fånga mitt intresse i ca 2-3 veckor varefter de fallit i glömska... Lite så har det varit med bloggen - en liten paus pga stress ledde tydligen till total tystnad. Så man får be om ursäkt helt enkelt och börja med nya friska tag. Min kompis Celine är en fantastisk bloggare (som tom är rätt så känd från sin blogg www.thechiconomist.com där hon skriver om mode o mat för oss med en sträng budjet). Celine har iaf börjat en ny blogg där hon beskriver 30 saker hon vill göra innan hon fyller 30 (http://www.30before30project.com), och en av sakerna hon nu lyckats med är den sk 30-day Bikram challenge. För er som inte vet så är Bikram en form av yoga som utövas i 90 min ett rum där temperaturen upphöjts till ca 40-41 grader (med upphöjd luftfuktighet också). Jag har funderat på att prova (ja prova, har inte ens satt min fot i en Bikram studio än) i ca 2.5 ÅR. Celine har 3 dagar kvar på sin 30 dagars yoga challenge, och har lyckats gå 27 gånger. Varje dag alltså. Jag har blivit så inspirerad av henne att jag tänker prova det här med att vara konskvent. Förhoppningsvis varar det ju lite längre än 2 veckor denna gång... :/

Nine-to-Five

Måndag till fredag, 9-18 befinner jag mig på ett kontor i SoHo/Tribeca området. För tillfället tillbringar jag mycket av min tid springande mellan kontoret och fotostudion (i samma byggnad men på en annan våning) eftersom jag har fått som uppgift att skriva en Stil Guide för alla frilans fotografer att följa. Eftersom jag har noll fotokunskap är detta måttligt stressigt, men ändå ganska kul. Bland det roligaste är att arbeta med fotograferna och stylisterna, och bilden jag länkat tog vi i tisdags. T-shirten "What's New Pussycat" är av Prince Peter (i sammarbete med rock fotografen Mick Rock), och ja - det slutade med att jag köpte den. Nu är bara frågan hur i helsike man kan se ut som modellen på bilden..?

Saturday I've missed you

Min kärlekshistoria med Lördag började när jag var liten. På lördag kunde man åka med mamma och pappa till stugan och simma eller till Stockholm och bo på hotell. Man fick en påse lördagsgodis som alltid innehöll samma äckliga rosa skumkantareller som mamma fick äta. Jag längtade till denna dag som var lite, lite bättre än dom andra. Nu x antal år senare kan jag konstatera att ingenting har ändrats (fast jag skipper skumkantarellerna förstås). Det jag ser fram emot nu (kaffe på 5 Leaves, ligga och dra sig i sängen) är väl vuxenversionen, men allt jag kan säga är åh vad skönt att se dig igen Lördag.

I'll take one of these Please

Denna outfit från Marc by Marc är för söt för att kunna ignorera.. :)